Simon 4,5 år diskuterar med pappa hur gammal man kan tänkas bli.
P – Kanske hundra år.
S – Då måste man bo på något ställe som inte har något tak.
P – Jaha, varför då?
S – För om man bor på nåt ställe som har tak är man ända upp till taket.
Simon 4,5 år diskuterar med pappa hur gammal man kan tänkas bli.
P – Kanske hundra år.
S – Då måste man bo på något ställe som inte har något tak.
P – Jaha, varför då?
S – För om man bor på nåt ställe som har tak är man ända upp till taket.
Simon reflekterar: – Ett är det minsta som är nåt.
Och det kan ju stämma om vi håller oss till heltal.
Simon 4,5 år
S – Det är 100 år tills jag dör.
– Det är ju ganska länge.
Simon hör när Jakob avslutar ett samtal i telefon.
…
– Hej då.
J – Hej.
S – Han sa hej då och du sa hej. Hej då betyder ju att man ska gå och hej betyder att man ska träffa någon så du sa faktiskt lite fel.
Simon 4,5 år
S – Pappa hörde du vad jag viskade?
P – Nej.
S – Jag viskade inget. Det var därför du inte hörde.
S 4,5 år.
-Vet du vad kanelknäcke gör?
-Det gör så att man slutar att vara sjuk om man är sjuk på låtsas.
När hushållspappersrullen nästan är slut och pappa tar ytterligare en bit, men inte riktigt så att det tar slut utbrister Simon:
“Du tog ganska hela.”
Simon 4 år.
– Pappa, hur säger man höu på engelska?
– hö?
– Nej, höu.
– Vad är det för nåt?
– Jag vet inte. Jag bara kom på det.