En vecka efter födseln kommer en sjuksköterska från BVC och tittade till, ställde lite frågor och vägde Levi som nu vägde 4480g

Mödravården beräknade födelsen av barnet till den 6/6 2018.
En nationaldagsbäbis.
Men nationaldagen passerade utan att bäbisen kom ut.
Flera släktingar har sina födelsedagar i anslutning till dagarna efter nationaldagen, men inte heller någon av dessa dagar blev barnets födelsedag.

Under de tidiga morgontimmarna den 20/6 började modern dock känna sammandragningarna. Då tidigare förlossningar gått snabbt var det inget att vänta på så vi plockade ihop lite saker, ringde in barnens farfar som som lämpligt nog hade anlänt till sin lägenhet i samma kvarter kvällen innan, en dag innan planerat, och som fick ta plats i soffan och invänta att övriga barn i familjen skulle vakna, medans vi rullade de fyra milen mellan Vretstorp och Örebro.

Lite sammandragningar under resan men allt kändes lugnt och under kontroll. En tens-apparat dämpade smärtan.

Vi fick ett rum på förlossningsavdelningen. Eftersom det nu var 14 dagar efter beräknat födelsedatum så räknade de inte med att vi skulle behöva åka hem utan någon bäbis, utan om den inte kom under dagen kunde det bli tal om igångsättning dagen efter. Därför kände de heller inget behov av att kontrollera livmoderns öppningsgrad, utan nöjde sig med att koppla upp en apparat för att kontrollera barnets hjärtfrekvens etc.

Klockan närmade sig nu fyra-tiden på morgonen. Lite väntan med allt kraftigare sammandragningar. Barnmorskan dukade upp tillbehör inför förlossningen men gick sedan ut igen, medans vi lyssnade lite på radio och bytte batterier i tens-apparaten.

När barnmorskan kom in lite efter 05.30 var sammandragningarna riktigt kraftiga. Modern visste inte riktigt vilken ställning hon skulle stå i utan stod på knä, lutad över sängen, fortfarande i de egna kläderna hemifrån.

Barnmorskan frågade vilken ställning hon ville föda i, och svaret var att hon inte visste.  Sammandragningarna fortsatte och modern var ganska inne i sig själv och inte så lätt att kommunicera med men fick iallfall en sluttande kudde under knäna och satt kvar framåtlutad över sängen.

Barnmorskan frågade om det trycker på nedåt, men inte heller det var särskilt lätt att svara på för modern.  Några primalstön senare kunde dock modern konstatera att nu trycker det på och en krystning senare är barnet ute. Barnmorskan är rutinerad och hinner iallfall fånga upp barnet som naturligtvis sitter fast i navelsträngen så barnet får skickas fram mellan benen upp i famnen på modern.  Klockan är nu 04.45.
Det barnmorskan inte har hunnit med är dock att kalla på den assisterande barnmorskan då de alltid brukar vara två vid själva födseln, så äntligen får fadern göra en insats och trycka på “larmknappen” för att få in ytterligare en sköterska som ser ganska förvånad ut när modern som kom in till avdelningen för knappt ett par timmar senare står hukad över sängen och ett barn skriker i bakgrunden.

Man städar snabbt undan och modern får lägga sig i sängen med barnet på magen. Fadern får klippa navelsträngen och strax efter kommer även moderkakan ut. Relativt liten i förhållande till barnet som vägde 4310g och var 53 cm långt.

Nedkomsten firas med macka och jos och vad gjorde väl det att det var apelsinjuice istället för päronjuice när allt gått så bra och barnmorskorna gjort ett så bra jobb.

Efter några timmar får modern och barnet flytta vidare till bb-avdelningen där de får stanna ytterligare två dagar medans pappan åker hem för att ta hand om de andra tre barnen.