Förlossningens faser
By barnwebben • Dec 28th, 2009 • Category: Förlossning| Före förlossningen börjar | |
| Före förlossningen kan börja måste livmodertappen ha “mognat”. Livmodertappens mognad sker stegvis, först ska dess position gå från ett bakåtriktat läge till ett mer framåtläge och så att säga bilda förlossningskanalen ut mot slidan. Livmodertappen ska också mjukna, från att ha känts som nästippen ska den kännas som en avslappnad underläpp. När livmodertappen är i rätt position och är mjuk brukar flytningarna från slidan öka, flytningarna är ofta rätt vattniga men inte slemmiga eller illaluktande. Efter eller tillsammans med de ökade flytningarna lossnar slemproppen. Slemproppen kan vara olika rinnig och fast, ha färg, vara blodblandad eller vara färglös, men den ska inte lukta illa! Efter slemproppen gått, eller i samband med det, börjar livmodertappen nu att utplånas (plattas ut) och först därefter är livmodermunnen redo att vidgas. Oftast är det värkarna som får livmodermunnen att vidgas, men en del (framförallt omföderskor) kan vara öppna 1-3cm utan vare sig värkar eller andra kännetecken på att kroppen är redo för förlossningen. Detta kan ske relativt tidigt och behöver inte betyda att förlossningen kommer starta för tidigt eller tidigare. | |
| Latensfasen | |
| Latensfasen är förlossningens första “riktiga” skede, det är inte förrän nu som sammandragningarna påverkar livmodermunnen. Livmodermunnen ska under denna fas öppnas från 0 till 4 centimeter. | |
| Värkarna känns, åtminstone inledningsvis, mer som starka mensvärkar. Värkarna kommer ganska oregelbundet med 5-30 minuters mellanrum. Värkarna varar vanligtvis mellan 25 och 45 sekunder, men kan vara svåra att urskilja. En del kvinnor känner också smärtor i ryggen. Många får också en så kallad teckenblödning, vilken inte ska blandas ihop med slemproppen. Teckenblödningen beror på att små blodkärl i livmodertappen brister när livmodermunnen börjar öppnas. | |
| Latensfasen kan vara mycket lång och kvinnan kan bli rastlös av att förlossningen verkar gå så långsamt framåt. | |
| Allteftersom fasen närmar sig sitt slut kan kvinnans behov att fokusera sig öka och värkarna ökar i smärta och kraft. Detta kan vara tecken på att nästa fas står för dörren. | |
| Mittemellanfasen | |
| Detta är egentligen ingen fas, utan snarare en övergång mellan två faser och sker ungefär när livmodermunnen är öppen 4-5 centimeter. Värkarna känns nu allt skarpare håller i sig längre och är mer regelbundna. De kraftfulla värkarna gör att livmodermunnen öppnar sig i ett snabbare tempo. Denna övergång mellan den relativt “lugna” latensfasen och den mer aktiva öppningsfasen kan verka chockartad både fysiskt och mentalt. Ofta är denna övergång över på ett fåtal värkar, det är som att kroppen behöver ställa om sig till det snabbare tempot och gör detta med en riktig rivstart! | |
| Kvinnan kan känna ångest och panik och en ökande känsla av att förlora kontrollen infinner sig. Kvinnan isolerar sig alltmer och behöver fokusera sig mer, t.ex på andningen. En överväldigande fysisk trötthet brukar de flesta kvinnor känna just nu liksom yrsel, skakighet och illmående med eller utan kräkningar. | |
| Aktiva fasen | |
| Den aktiva fasen är den fas då livmodermunnen öppnar sig från ca 4 till 8 centimeter. Nu känns värkarna verkligt obekväma och kvinnan måste ofta stanna upp och inta någon speciell kroppställning när värken kommer. Värkarna håller i cirka 60-75 sekunder och kommer med 5-6 minuters mellanrum. Värkarna tilltar i styrka och trycket nedåt blir påtagligt, speciellt under värkens topp. | |
| Förlossningen går nu snabbt framåt och kvinnan känner sig ofta styrkt av detta, men kan lika ofta känna sig panikslagen och behöva mer närhet och trygghet. Behovet av fokusering ökar och många kvinnor brukar ofta beskriva sig själva i detta skede som väldigt inåtriktade, verklighetfrämjande. | |
| Man kan hjälpa kvinnan att fokusera på värkarna t.ex genom nedräkning och visa på en eventuell ctg-kurva hur värken växer sig starkare, starkare för att sen klinga av. Uppmana mamman att andas och riktigt slappna av mellan värkarna. Kom med pepping ifall det känns passande – en del kvinnor vill vara helt ifred med sig och sin kropp. | |
| Man känner ofta att man måste upp och röra på sig och varken kan eller vill ligga ner längre. Det kan vara skönt att stå framåtlutad och rulla eller vicka bäckenet fram och tillbaka i sidled. All form av rörelse i bäckenet hjälper barnet nedåt, då bäckenet får mer hjälp att vidgas om man rör sig upp – att vara uppe och gå i detta skede kan vara jättebra! Att hålla sig upprätt är också bra, eftersom barnet då får hjälp av gravitationen att vidga bäckenet och öppna upp livmodertappen. Prova t.ex en s.k. birthball! Om det finns tillgängligt alltså. | |
| Förutom de stödjande aktiviteter som nämnts ovan kan man ha detta som tumregel under den aktiva fasen; -efter varje värk – en klunk vätska -efter 30 minuter i samma ställning – byt ställning -efter 60 minuter – töm blåsan |
|
| Övergångsskede | |
| Övergångsskedet kallas också nedsjunkningsfasen och är den fas som många upplever som mest intensiv, värkarna kommer tätt och håller i sig länge. Värkarna kan vara så långa som 60-90 sekunder, ibland ännu längre och de kommer med 2-3 minuters mellanrum. Det kan verka som värkarna går i ett och många kvinnor känner att de vill ge upp – att de inte orkar mer. Den här fasen är extremt intensiv, smärtsam och uttröttande. Trycket nedåt bäckenbotten och bäckenet är stort. En del av trycket känns bakåt också, mot svanskotan/stjärten. Benen kan börja skaka, dels av utmattning men också för att barnets huvud kan trycka åt nerver. | |
| Det är viktigt att kvinnan kan stå emot de krystimpulser som kan komma mot slutet av detta skede. Livmodermunnen måste öppna sig helt innan man börjar krysta. Ofta gör kvinnan detta rätt helt naturligt om hon tillåts lita på sina kropps signaler, men många barnmorskor vill göra en inre undersökning för att kunna ge klartecken om att krysta. | |
| Utdrivningsskede/Födsel | |
| När livmodermunnen är fullt vidgad är det fritt fram att krysta, men man bör invänta kroppens egna krystimpulser för att minska risken för utmattning och bristningar i underlivet. En krystimpuls känns ungefär som man vill gå på toaletten och tömma tarmen, för den sakens skull är det inte säkert att man vet hur man krystar, därför är det återigen viktigt att man inväntar kroppens egna krystimpulser, då kan det inte bli fel om man inte kämpar emot förstås. Man ska inte själv behöva trycka på när krystimpulsen kommer, trycket kommer komma automatiskt från livmodern. Koncentrationen kan istället läggas på att slappna av bäckenbotten och övriga kroppen och att kontrollera andningen. | |
| Efterbörd | |
| Efter barnet kommit ut brukar de flesta anse förlossningen som klar, men nu ska även moderkakan ut. Oftast kommer den ut relativt enkelt, med hjälp av en eller ett par mensliknande värkar. På en del sjukhus får kvinnan rutinmässigt en spruta med värkstimulerande i benet för att moderkakan ska komma ut, men även om det drar ut på tiden innan moderkakan kommer så finns det andra saker man kan göra; massage och stimulans av bröstvårtorna/amma kan få kroppen att bilda eget oxytocin som kan förstärka värkarbetet. När moderkakan är ute ska navelsträngen klippas. | |
barnwebben is
Email this author | All posts by barnwebben
