Efter några kalla månader så har det iallafall blivit lite mildare. En lördag i slutet av februari var det t.o.m. plusgrader och Benjamin kunde bygga snögubbe med sin pappa. Och i rättvisans namn även en snögumma.
Kallt
Den här vintern har varit en av de kallaste på länge. En dag när vi var ute säger Benjamin efter ett tag.
Jag fryser om tårna…
… och om stövlarna också.
Ja då är det kallt.
Vinter
Vintern behåller sitt grepp över Sverige och även om vi mest hållit oss inomhus och medans natali provåkt pulka har Benjamin testat miniskidorna han fick i julklapp och även byggt en snögubbe tillsammans med sin mamma.
Jo så är det nog.
Benjamin säger som från ingenstans:
-Det smakar som krusbär.
Pappa:
– Jaha vilket då?
Benjamin:
-Krusbär.
Det har han nog rätt i.
Drömmar
Benjamin verkar ha en del intressanta drömmar. Här är två redogörelser han delat med sig av efter att ha vaknat:
Jag drömde att det var en vass sax som åt upp mig. Och den var vass.
Jag drömde att det var en spindel som kröp på mig och jag tyckte att det var roligt.
Inte bokstavligt talat.
Benjamin har klättrat ner från sin stol och lämnat större delen av frukosten.
Pappa: -Har du ätit färdigt redan?
Benjamin: – Nej.
Pappa. – Då får du hoppa upp på stolen igen.
Benjamin. – Hoppa? He he.
Går på magkänslan
Benjamin säger som från ingenstans:
-Min mage säger att det var en fin mamma och att det var en fin bäbis och att det var en fin pappa…
Det var fint sagt.
Mitt hjärta säger att jag älskar Benjamin och bäbisen och deras mamma.
/ Jakob
Trolldeg
På eftermiddagen gjorde Emma i ordning trolldeg åt Benjamin. När han tröttnat på att “dega” stoppar han degen framför näsan och säger:
-Jag bara nosade lite på den.
-Ja, vad luktade den då?
-Trolldeg…
God aptit
Antingen är det miljöombytet eller så är maten på Kreta ovanligt god för Benjamin har under vistelsen på Kreta ätit med god aptit.
Väl utvecklat språk.
Som tidigare sagts så har Benjamin ett väl utvecklat språk för sin ålder. Och de språkfel han gör är så gulliga så de vill man inte gärna rätta till. T.ex. att han säger viljde istället för ville, kamel istället för kanel och igelkottar istället för kottar. Något som dock kan vara bra att få ordning på är genusformerna, då han ganska konsekvent blandar ihop han och hon, vilket i längden kan leda till en del pinsamheter. Som t.ex. när en liten flicka cyklade förbi oss, och han säger hörbart: “Vad var det för en gubbe?” Men världen går ju inte under för det. Och att han kallade banktjänstemannen och mäklaren för “fröknarna” efter att ha varit med på mötet då vi köpte hus piggar ju upp.