Benjamins mamma läser en barnbok om hur adam gav namn åt alla djuren. Boken frågar barnet:
Om du fick ge namn åt djuren istället, vad skulle de heta då?
B - Flodhästen kunde heta Jakob.
B - Och zebran kunde heta Emma.
Konstigt. De djuren och namnen var inte ens med i berättelsen. Undra vad han fick de ifrån.
Inte helt lätt att vara pappa när man har en son som alltid har svar på tal.
Två dialoger från verkligheten:
Benjamin sprätter iväg lite mat vid matbordet mot Natali som sitter mittemot.
P - Nej, man får inte kasta mat på folk.
B - Hon är inte folk. Hon är lillsyrra…
Pappa och Benjamin cyklar förbi några gula blommor vid vägkanten.
B - Titta blommor. Dom kan man kalla smörblommor.
P - Ja. Eller så kan man kalla dom fibblor.
B - Ja. Eller så kan man kalla dom smörblommor. Man kan kalla dom vad man vill.
När det skulle handlas mat ville båda barnen sitta i barnstolen på kundvagnen, så det blev till att ta två kundvagnar. Då behövdes också två mynt för att låsa upp kundvagnarna. När pappan plockar upp det andra myntet ur plånboken säger Benjamin:
-Du hade en peng till. Pappas pengar tar aldrig slut.
-He he. Jodå, det kan de visst göra.
- Nej för han har kortpengar också. Kortpengar tar aldrig slut.
Kanske dags för en lektion privatekonomi snart och förklara att det krävs en inkomst och går åt pengar även om man handlar med kreditkort.
Men det är ju ok så länge han är 3 år.
Det är värre med en del som är med i tv-programmet lyxfällan och som inte verkar ha lärt sig det.
Benjamin går på dagis 15h per vecka.
Benjamin berättar om sina dagisupplevelser:
På dagis drickte vi kaffe.
På låtsas.
Fast det kom sand och inget kaffe.
Och sedan gick kaffet sönder.
Den här vintern har varit en av de kallaste på länge. En dag när vi var ute säger Benjamin efter ett tag.
Jag fryser om tårna…
… och om stövlarna också.
Ja då är det kallt.
Benjamin säger som från ingenstans:
-Det smakar som krusbär.
Pappa:
- Jaha vilket då?
Benjamin:
-Krusbär.
Det har han nog rätt i.
Benjamin har klättrat ner från sin stol och lämnat större delen av frukosten.
Pappa: -Har du ätit färdigt redan?
Benjamin: - Nej.
Pappa. - Då får du hoppa upp på stolen igen.
Benjamin. - Hoppa? He he.
När vi åkte förbi en återvinningsstation så utbrister Benjamin från bilens baksäte.
-Där kan man slänga skräp.
Monologen fortsätter.
-Massor med skräp kan man slänga.
Men han har tydligen förstått att man inte kan dumpa vad som helst för han fortsätter:
- Man kan inte slänga byxorna. Man kan inte slänga strumporna. Man kan inte slänga skorna. Man kan inte slänga huset. Man kan inte slänga trädet. Man kan inte slänga trädet. Man kan inte slänga trädet. Man kan inte slänga vatten. Man kan inte slänga huset…
Bra att han har koll. Det vore ju jobbigt om man kom hem någon dag och hade har slängt huset i återvinningstationen.
Benjamin hade somnat på soffan. När han börjar vakna till liv kommer hans pappa fram för att kolla läget. Benjamin verkar dock tycka att det går lite fort fram för han klappar sin pappa på huvudet och säger:
-Du får lugna ner, pappa.
Pappa lägger sig bredvid Benjamin och myser lite medan Benjamin piggnat till och säger.
-Nu kan du lugna upp.
