Benjamin

När det skulle handlas mat ville båda barnen sitta i barnstolen på kundvagnen, så det blev till att ta två kundvagnar. Då behövdes också två mynt för att låsa upp kundvagnarna. När pappan plockar upp det andra myntet ur plånboken säger Benjamin:

-Du hade en peng till. Pappas pengar tar aldrig slut.

-He he. Jodå, det kan de visst göra.

- Nej för han har kortpengar också. Kortpengar tar aldrig slut.

Kanske dags för en lektion privatekonomi snart och förklara att det krävs en inkomst och går åt pengar även om man handlar med kreditkort.

Men det är ju ok så länge han är 3 år.

Det är värre med en del som är med i tv-programmet lyxfällan och som inte verkar ha lärt sig det.

Den här vintern har varit en av de kallaste på länge. En dag när vi var ute säger Benjamin efter ett tag.

Jag fryser om tårna…

… och om stövlarna också.

Ja då är det kallt.

Vintern behåller sitt grepp över Sverige och även om vi mest hållit oss inomhus och medans natali provåkt pulka har Benjamin testat miniskidorna han fick i julklapp och även byggt en snögubbe tillsammans med sin mamma.

Ja man får ju lov att säga att Benjamins språkliga förmåga är väl utvecklad. Häromdagen när vi var ute och gick så mötte vi två personer som var ute och gick med sina hundar. Man tänkte ju att en två-åring skulle peka och säga “hund” eller “titta hund”, men Benjamin tittar nyfiket och säger sedan: “De hade varsin hund”.

Inte illa för en 2,25 åring.

Benjamins pappa busar med Benjamin och munpruttar honom på halsen.

- Nej inte prutta…

Pappa pussar honom på kinden istället.

- Nej inte pussa. Vi ska slåss.

Vad fick han det ifrån? Dagis TV eller ju-jutsu?

Tidig middag med familjen. Så när läggdags närmade sig passade det bra med ett litet extra kvällsmål, bestående av yogurt och musli, då välling aldrig gått hem riktigt hos lille Svensson.

Då det skulle badas också innan nattning, intogs kvällsmålet utan kläder, och så fick Benjamin äta själv utan att det skulle göra något om han spillde lite. Under tiden packade hans pappa upp varorna från affären. Men ger man honom ett lillfinger så kladdar han ner hela handen. Och inte bara det.

Lördagen efter 2-årsdagen firades Benjamin med Kalas. Bl.a. mor och farföräldrar och de två närmast jämngamla kusinerna med familj samt en dagiskompis var och firade och det bjöds på våfflor och tårta.

Ett ord som Benjamin har lärt sig är “busväder”. Först kom han i kontakt med det i bilderboken “min första bok om fjällvandring” där det är en bild på vandraren och hunden i vinande motvind. Sedan en av vinterns vintrigaste dagar när Benjamins pappa säger åt mamma att köra försiktigt, då det stod i tidningen om många som hade fastnat i busvädret, så upprepade Benjamin glatt. ” Fast i busvädret” då de var ett ord han kände igen ifrån pekboken. Och så en dag någon vecka senare när vi sitter och äter frukost, och snön yr utanför fönstret pekar han och säger “Där är den”. Hans föräldrar tittar ut och frågar. Vilken då?    - Busvädret.

Nu verkar dock busvädret ha släppt sitt grepp om Sverige och vi kan njuta av lite vackrare vinterdagar. På lördagen blev det t.o.m. en skidtur med Benjamin åkandes på pappas rygg, vilket han fortfarande uppskattade.

Första veckan av inskolningen på dagis skulle Benjamin vara 1,5 timmar på dagis. Medan en del av de yngre barnen började storgråta och leta efter sin mamma fort hon drog sig tillbaka till ett av de andra rummen, så lekte Benjamin glatt vidare och blev mest ledsen när tiden var slut och det var dags att gå hem tillsammans med mamma eller pappa, för att han ville leka mer med barnen på dagis.

Vecka två av inskolningen ska han vara två timmar på plats och då allt har gått bra, får han redan nu vara utan föräldrarna dessa timmar.

När Benjamin kom till Amby kyrka och såg pianot sade han glatt.

-Sjunga.

- Ja vi ska sjunga, säger hans mamma.

-Spindeln. Säger Benjamin glatt, som gärna vill sjunga “imse vimse spindel”.

-Nej det blir nog inte den, replikerar hans mamma, även om hon inte kollat in gudstjänstordningen.

Och det blev det inte heller, men Benjamin kunde gå ifrån och leka med tre andra barn en trappa upp, så han var nöjd med dagen ändå.