Benjamin har lärt sig riktigt många ord och han vet vad de betyder. Dock är det inte alltid han har lärt sig de konventionella uttrycken för att uttrycka vissa saker alla gånger, men betydelsen blir ju densamma och ger många roliga barncitat.
T.ex. När han såg sina två dockor, och ingen av dem hade strumpor på, utbrister han:
“Allahopa har inte strumporna…”
Eller när hans föräldrar berättade för honom att de skulle iväg och titta på ett hus som var tillsalu, säger han i bilen
Tidig middag med familjen. Så när läggdags närmade sig passade det bra med ett litet extra kvällsmål, bestående av yogurt och musli, då välling aldrig gått hem riktigt hos lille Svensson.
Då det skulle badas också innan nattning, intogs kvällsmålet utan kläder, och så fick Benjamin äta själv utan att det skulle göra något om han spillde lite. Under tiden packade hans pappa upp varorna från affären. Men ger man honom ett lillfinger så kladdar han ner hela handen. Och inte bara det.
Innan Benjamin började på dagis behövdes det en del dagar hjälp med barnpassning. Ofta kunde farföräldrarna hjälpa till då de passerat 65-års åldern och minskat ner på yrkesarbetet. När Benjamin är på dagis och båda föräldrarna arbetar behövs det ibland istället hjälp med hämtning på dagis och barnvakt några timmar i samband med det, och där brukar morföräldrarna som bor lite mer strategiskt till kunna hjälpa till. På torsdagen hade Benjamins pappa åkt till Stockholm och missat att dagis skulle stänga tidigare denna dagen. Men då ryckte morfäräldrarna in med några timmars varsel. Tusen tack för hjälpen. Ni är riktiga änglar. Morföränglar.
Lördagen efter 2-årsdagen firades Benjamin med Kalas. Bl.a. mor och farföräldrar och de två närmast jämngamla kusinerna med familj samt en dagiskompis var och firade och det bjöds på våfflor och tårta.
De som läst underubriken till denna blogg borde ha listat ut att Benjamin fyllde 2 år den 18:e mars.
På ett sätt känns det som dessa två år gått väldigt fort, men samtidigt känns det väldigt länge sedan som Benjamin inte fanns med i familjen. Likaså har det varit 2 ganska krävande år, men samtidigt alldeles underbara.
Nu har nog t.o.m. Benjamins pappa blivit exponerad av för mycket barnprogram från SVT. För när han läste nyhetsrubriken Balibombare dödad i Indonesien undrade han vad det kunde vara för en bolipompare och vad denna gjorde där.
Ett ord som Benjamin har lärt sig är “busväder”. Först kom han i kontakt med det i bilderboken “min första bok om fjällvandring” där det är en bild på vandraren och hunden i vinande motvind. Sedan en av vinterns vintrigaste dagar när Benjamins pappa säger åt mamma att köra försiktigt, då det stod i tidningen om många som hade fastnat i busvädret, så upprepade Benjamin glatt. ” Fast i busvädret” då de var ett ord han kände igen ifrån pekboken. Och så en dag någon vecka senare när vi sitter och äter frukost, och snön yr utanför fönstret pekar han och säger “Där är den”. Hans föräldrar tittar ut och frågar. Vilken då? – Busvädret.
Nu verkar dock busvädret ha släppt sitt grepp om Sverige och vi kan njuta av lite vackrare vinterdagar. På lördagen blev det t.o.m. en skidtur med Benjamin åkandes på pappas rygg, vilket han fortfarande uppskattade.
Benjamin verkar trivas bra på dagis. Men som tur är brukar han bli glad när han ser att man kommer. Men någon gång, trots att han blivit hämtad kl. 5 som sista barn, har han börjat gråta och sagt “leka mera, leka mera” när vi gått därifrån. Kanske dagispersonalen tror att vi inte har några leksaker hemma, men det kan jag säga finns en hel del. Är nog dock bara uppbrottet som Benjamin tycker är tråkigt får efter några sekunder är han glad igen.
Första veckan av inskolningen på dagis skulle Benjamin vara 1,5 timmar på dagis. Medan en del av de yngre barnen började storgråta och leta efter sin mamma fort hon drog sig tillbaka till ett av de andra rummen, så lekte Benjamin glatt vidare och blev mest ledsen när tiden var slut och det var dags att gå hem tillsammans med mamma eller pappa, för att han ville leka mer med barnen på dagis.
Vecka två av inskolningen ska han vara två timmar på plats och då allt har gått bra, får han redan nu vara utan föräldrarna dessa timmar.
Benjamin har alltid verkat vara lite intresserad av nattvarden. Kanske för att han vid den tiden på dagen tycker att det börjar bli dags att stoppa något i munnen. Kanske av andra orsaker. Policyn är dock naturligtvis att man iaf. ska förstå vad nattvarden symboliserar innan man tar nattvarden, så trots att Benjamin redan när Prästen började förbereda nattvarden smög sig fram längs mittgången och stod snällt framför altaret när nattvarden skulle börja så fick han även denna gång nöja sig med en väsignelse. Lite om vad nattvarden symboliserar har han kanske iaf. börjat snappa upp, utifrån nattvardstjänarnas ord, för när han gick tillbaka till bänken tillsammans med pappa i ett sista försök att få sig nattvarden tilldels
– “Osså blod. Osså blod ” för att visa att han också ville ha.
Väl tillbaka i bänken fick han dock ett Bragokex som tröst och var ganska nöjd med det.
