Ett ord som Benjamin har lärt sig är “busväder”. Först kom han i kontakt med det i bilderboken “min första bok om fjällvandring” där det är en bild på vandraren och hunden i vinande motvind. Sedan en av vinterns vintrigaste dagar när Benjamins pappa säger åt mamma att köra försiktigt, då det stod i tidningen om många som hade fastnat i busvädret, så upprepade Benjamin glatt. ” Fast i busvädret” då de var ett ord han kände igen ifrån pekboken. Och så en dag någon vecka senare när vi sitter och äter frukost, och snön yr utanför fönstret pekar han och säger “Där är den”. Hans föräldrar tittar ut och frågar. Vilken då?    – Busvädret.

Nu verkar dock busvädret ha släppt sitt grepp om Sverige och vi kan njuta av lite vackrare vinterdagar. På lördagen blev det t.o.m. en skidtur med Benjamin åkandes på pappas rygg, vilket han fortfarande uppskattade.