Som tidigare sagts så har Benjamin ett väl utvecklat språk för sin ålder. Och de språkfel han gör är så gulliga så de vill man inte gärna rätta till. T.ex. att han säger viljde istället för ville, kamel istället för kanel och igelkottar istället för kottar. Något som dock kan vara bra att få ordning på är genusformerna, då han ganska konsekvent blandar ihop han och hon, vilket i längden kan leda till en del pinsamheter.  Som t.ex. när en liten flicka cyklade förbi oss, och han säger hörbart: “Vad var det för en gubbe?”  Men världen går ju inte under för det.  Och att han kallade banktjänstemannen och mäklaren för “fröknarna” efter att ha varit med på mötet då vi köpte hus piggar ju upp.