Vintern behåller sitt grepp över Sverige och även om vi mest hållit oss inomhus och medans natali provåkt pulka har Benjamin testat miniskidorna han fick i julklapp och även byggt en snögubbe tillsammans med sin mamma.
Benjamin säger som från ingenstans:
-Det smakar som krusbär.
Pappa:
- Jaha vilket då?
Benjamin:
-Krusbär.
Det har han nog rätt i.
Benjamin verkar ha en del intressanta drömmar. Här är två redogörelser han delat med sig av efter att ha vaknat:
Jag drömde att det var en vass sax som åt upp mig. Och den var vass.
Jag drömde att det var en spindel som kröp på mig och jag tyckte att det var roligt.
Benjamin har klättrat ner från sin stol och lämnat större delen av frukosten.
Pappa: -Har du ätit färdigt redan?
Benjamin: - Nej.
Pappa. - Då får du hoppa upp på stolen igen.
Benjamin. - Hoppa? He he.
Benjamin säger som från ingenstans:
-Min mage säger att det var en fin mamma och att det var en fin bäbis och att det var en fin pappa…
Det var fint sagt.
Mitt hjärta säger att jag älskar Benjamin och bäbisen och deras mamma.
/ Jakob
På eftermiddagen gjorde Emma i ordning trolldeg åt Benjamin. När han tröttnat på att “dega” stoppar han degen framför näsan och säger:
-Jag bara nosade lite på den.
-Ja, vad luktade den då?
-Trolldeg…
Antingen är det miljöombytet eller så är maten på Kreta ovanligt god för Benjamin har under vistelsen på Kreta ätit med god aptit.
Som tidigare sagts så har Benjamin ett väl utvecklat språk för sin ålder. Och de språkfel han gör är så gulliga så de vill man inte gärna rätta till. T.ex. att han säger viljde istället för ville, kamel istället för kanel och igelkottar istället för kottar. Något som dock kan vara bra att få ordning på är genusformerna, då han ganska konsekvent blandar ihop han och hon, vilket i längden kan leda till en del pinsamheter. Som t.ex. när en liten flicka cyklade förbi oss, och han säger hörbart: “Vad var det för en gubbe?” Men världen går ju inte under för det. Och att han kallade banktjänstemannen och mäklaren för “fröknarna” efter att ha varit med på mötet då vi köpte hus piggar ju upp.
Lämpligt nog kunde Benjamins 2,5 års kontroll på BVC synkroniseras med hans lillasyster Natalis 3-veckors invägning på BVC.
På 2,5 årskontrollen fick Benjamin namnge ett antal saker som sköterskan plockade upp ur en väska och även ställa dom på olika ställen, avgöra vilken som var den lilla bilen och vilken som var den stora bilen etc. Att säga vad det var
Och det gick ju bra när han väl kom igång. Mätning och vägning blev det också. 87cm och 12 kg innebär att att förhållandet mellan vikt och längd är helt normalproportionerligt.
(Födelseberättelse skriven av pappan)
Redan ganska tidigt under graviditeten kände den blivande modern av en del sammandragningar.
När beräknat födelsedatum närmade sig blev de mer frekventa men fortfarande för svaga för att sätta igång någonting. Trots att barnmorskan på undersökningarna konstaterade att huvudet låg fixerat långt ner.
Så dagarna efter beräknat födelsedatum gick, med oregelbundna sammandragningar, men så den 19/8, 4 dagar efter beräknat födelsedatum så började de (äntligen) kännas av ordentligt.
Vid 16:00 tiden på eftermiddagen så ringde Emma till Benjamins mormor och sa att nu var det nog på gång och att vi nog skulle komma att lämna Benjamin där under kvällen.
Samtidigt började pappan i familjen att steka lite pannkakor, samt satte på Emma tens-apparaten som ger smärtlindring genom elektrisk stimulering.
Värkarna fortsatte, men med tens-apparatens hjälp kändes de genast mycket lindrigare.
En stund senare ringer Emma till förlossningen och säger att hon har regelbundna värkar och att det nog är dags att komma dit.
Hon får beskedet att vi är välkomna men att vi nog kan ta det ganska lugnt.
När pappan stekt några pannkakor till och några av dem t.o.m. blivit uppätna så packar familjen ihop sina saker och åker och lämnar av Benjamin.
Den korta sträckan till och från bilen går inte så fort, då Emma stannar och djupandas med jämna mellanrum, en teknik vi lärt oss på profylaxkurs. Det är iaf. ett tecken på att det är riktiga värkar.
Att man inte kan gå, under tiden som de pågår. Men nu börjar värkarna göra ordentligt ont också.
Om jag inte är öppen mer än då jag kom in vid förra förlossningen vill jag nog ha epiduralbedövning iallafall säger den pustande mamman mellan värkarna.
Du är nog ännu mer öppen denna gång, säger pappan, mest för att säga något stödjande, men han anade inte hur rätt han hade.
Väl framme på förlossningsavdelningen så får Emma ställa sig på vågen och sedan in på ett förlossningsrum. Emma ombeds gå in på toaletten och lämna urinprov, medan barnmorskan skriver in
uppgifterna på datorn och Pappan letar fram legitimationen ställer iordning sakerna.
Inifrån toaletten hörs:
-Jag kan inte kissa…
-Inga problem säger barnmorskan, varpå det hörs ett bröl inifrån toaletten.
-Trycker det på nedåt? frågar barnmorskan.
Mamman får ytterligare en krystvärk och inte långt därefter så börjar barnets kalufs titta fram mellan benen.
-Nu kommer bäbisen här säger barnmorskan. Jag ska nog ta på mig ett par handskar säger hon, samtidigt som hon larmar efter förstärkning.
Men handskarna hinner hon inte få på innan det är dags att ta emot barnet.
Ytterligare två sköterskor kommer in.
-Här har vi förlossning på toaletten säger barnmorskan när de kommer in.
-Ah en tårtförlossning säger en av dem glatt, för tydligen är det så här att man ska bjuda på tårta om man inte hinner få på sig handskarna innan barnet kommer.
Modern får barnet i famnen och får sätta sig på toaletten.
Moderkakan glider ut lika lätt, men som tur är sitter den fast i navelsträngen, annars hade den riskerat att åka iväg till reningsverket vid nästa spolning.
Fadern kommer på att det kan vara läge att plocka bort tensapparaten som sitter med plattor på moderns rygg. Dock glömmer han att stänga av den först, så han får en stöt. Men det gjorde inte så ont. (Allting är ju relativt)
Sängen kommer rullandes så att modern kan få lägga sig och så börjar den, för sköterskorna lite mer normala rutinen med att ge k-vitamin och skriva in födelsetiden till 18:34 den 19/8 etc.
Och först nu hinner vi med att se att det var ett flickebarn som föddes.
Modern får av sig kläderna och bäbisen får lägga sig tillrätta på bröstet och pappan får klippa navelsträngen.
Efter att modern fått duscha och familjen lugnat ner sig lite, så blir det vägning och mätning. 4435g vägde den 50 cm långa flickan.
