Under en dryg vecka i början av augusti har Benjamin träffat mycket folk. Flickkusinerna har varit och hälsat på, förutom den äldsta och den yngsta, med sin mamma och vid ett annat tillfälle besök av den yngsta flickkusinen med sin mamma. Han har också hunnit träffa pojkkusinen när de tillsammans med familjerna firade farföräldrarnas födelsedag. Som present av barnbarnen med familjerna fick de varsina cykelbarnsadlar, vilket de blev glada för, osjälviska som de är.  Benjamin tittade också på när mamma och pappa Svensson sprang kk-joggen, d.v.s. katrineholmskuriren-joggen.

Sedan så var det också grillfest i trädgården med vänner från Tunadalskyrkan och då var det ännu mera folk. Riktigt trevlig inledning på augusti alltså, då vi haft mycket tid att vara hemma och träffa trevliga människor.

Allt som mamma och pappa fokuserar på blir naturligtvis intressant för barnet. En pryl som ibland är i fokus är telefonen. När Benjamin ser ett föremål som liknar en telefonlur kan han föra den till örat och säga hallå. Väldigt spännande. Kanske dags att han får ett eget kontantkort snart. Nej det får nog vänta ett antal år. 🙂 Däremot borde man nog ta tag i det där med framkallning av bilder för att få lite söta digitala barnbilder på pränt.

En dag när Benjamin och Emma var hos mormor och morfar bjöds det på omelett. Men Benjamin såg tveksamt ut och ville inte äta. Efter ett tag pekar han på en svampbit i omeletten och gör tecknet sitt tecken för fluga och tittar sig omkring.

Allt var klappat och klart. För en gångs skull verkade allt ha funkat. Vädret var strålande. Farföräldrarna var lediga och kunde ta hand om Benjamin hela lördagen. Jakob hade bestämt träff med en klättringspartner vid Ågelsjön, och skulle kunna lämna Benjamin hos sina farföräldrar på vägen dit.

Och Emma skulle få en ledig dag hemma alldeles ensam.

Efter en god natts sömn letar sig morgonens solstrålar in genom fönstret och familjen vaknar av att… Benjamin kräks.   Planeringen ställs på ända. Kan man sätta en kräksjuk ettåring i bilen och lämna honom till sina farföräldrar längre tid än han varit borta från någon av sina föräldrar med risk att han kommer kräkas igen? Svaret är nej!

Kan man som klätterentusiast, efter att inte ha klättrat på 1,5 år, en solig dag som denna, som måste ha varit den varmaste majdagen på väldigt många år, ringa sin klätterpartner och  ställa in den planerade klätterturen. Svaret är nej!

Så den ömma modern offrar sig och stannar hemma med sin, som det visar sig magsjuke son. Efter pensionen kan det ju finnas tillfälle till hur många dagar som helst som är både arbetsfria och barnlediga…

På lördagen var det kalas med mor och farföräldrar och mostrar, fastrar och kusiner. Fullt hus. Presenter och tårta.

Benjamin 1 år.
Idag har det sjungits både för Benjamin och på babysången.

Då Emma kan teckenspråk, brukar hon teckna till Benjamin. Redan för några veckor sedan gjorde han tecknet för lampa, visserligen uppochnedvänt och inte alltid bara när det fanns en lampa i närheten, men ändå. Nu tecknar han också tecknen för klocka och boll även om det händer att tecknen ibland blandas ihop med varandra. Verbalt är han inte heller helt ofösigkommen utan säger ti-tta så fort det finns något spännande och titta på och det är ganska ofta.

Idag verkade temperaturen ha stabiliserat sig på 37,5 vilket väl nästan får anses helt normalt för en liten kille med scout-påbrå.  Maten har han behållit också, så nu får alla sumobrottare passa sig.

Närmare 40 än 37… När vi mätte temperaturen på söndagsmorgonen.  Närmare bestämt så låg den runt 39 grader. Till råga på allt så kräktes han upp all välling och mjölk han satt i sig under dagen. Inte så bra när man ska upp en viktklass. Men han är ganska nöjd ändå. Bara lite hängigare än vanligt.

Hälsade på kusinen i Bie som nyss fyllt 3 år.  Det bjöds på mycket godsaker men då tanken är att Benjamin inte ska äta så mycket sötsaker det första året, så  hade pappa med egen mat till Benjamin och frågar om han vill ha potatis eller banan. Men svaret blev ka-ka, trots att ingen lärt honom det ordet.