När Jakob och Benjamin 5 år ska till blåbärsskogen frågar Benjamin om han får cykla själv på sin cykel.
Jakob tvekar lite. Även om det inte är mycket trafik har Benjamin nyss lärt sig cykla och det kan gå lite vingligt ibland och kan vara lite svårt att stanna. Och med Natali bak på cykelsadeln är det svårt att rycka in snabbt som förälder.
J – Nä jag tror det är bäst att du åker i cykelvagnen den här gången…
Benjamin går iväg. Kommer tillbaka med ett mynt han har hittat i bilen.
B – Jag kan betala dig om jag får cykla.
Pappan nappar inte på erbjudandet, men inser hur gärna grabben vill cykla själv så det får bli så.
När de är nästan framme säger Benjamin.
B – Jag måste stanna.
J – Ok, varför det?
B – Jag måste klia mig.
Och efter ett stopp och Benjamin har kliat sig på hakan kan de åka vidare.
På Benjamins och Natalis fisketurblev resultatet tre små fiskar. Benjamin fick en riktigt stor fisk också men den slet sig. Enligt hans pappa Jakob så vägde den säkert ett halvt kilo. Nu undrar ni förståss hur han kunde veta det. Jo för just när vi fick den över vattenytan så kom det en våg.
Eftersom farfars katt brukar gillar småfiskar så fick de följa med hem. Så fort de kom upp på bryggan så bröt Jakob nacken av dem.
Benjamin utbrister:
-Nej döda dem inte.
Pappan tänker att det är barnets känsla för alla varelsers rätt till liv som gör sig hörd och förbereder en förklaring om närinskedjan och livets kretslopp.