I helgen var vi på en kurs för att lära oss profylaxandning. Kursen bygger på att fokusera på avslappning, andning och mental träning, samt partnern som en aktiv coach för att kunna kontrollera smärtan och använda kroppen som ett redskap genom rätt andning och krystteknik. Kursen började med ett konkret exempel på att vi ofta håller andan när vi spänner oss. Vidare spänner vi oss ofta automatiskt när vi har ont. Denna anspänning tömmer kroppen på kraft och energi och syresättningen i kroppen minskar.

Psykoprofylaxandning i samband med förlossningen användes i Ryssland redan på 1940-talet. Den franske förlossningsläkraen Lameze förde ut metoden i Europa på 1950-talet och metoden förespråkades i Sverige av barnmorskan Signe Jansson på ystad BB.  Profylax betyder förebygga och och genom att andas och slappna av förebygger man syrebrist och minskar risken för en smärtsam förlossning.

Metoden går ut på att man fokuserar på andningen när en värk kommer. Under latensfasen, den fas innan livmodern har öppnat sig mer än fem cm andas man djupandning för att spara energi, slappna av och minska smärtan vid värkar. Under den aktiva fasen då livmodern öppnar sig mellan 5-7cm kommer värkarna tätare och varar längre. När man har 3 värkar under 10 minuter är det dags att åka in till förlossningsavdelningen. Under denna fas går man ofta automatiskt över till vad man kan kalla mellanandning. En andning som fokuserar på utandningen, och där inandningen är lite kortare. Det ska fortfarande vara avslappnat men genom att man andas fler andetag per minut kan man minska smärtkänslan ytterligare eftersom varje utandning aktiverar lugn och ro-centret i hjärnan och minskar smärtan. Slutet av öppningsskedet (8-10cm) kan man hantera lättare för att komma vidare till utdrivningsskedet genom lättandning. Detta är korta andetag, nästan som en lätt snabb puffandning. Även mellan och lättandningens värkar inleds och avslutas med två djupa andetag och mellan värkarna vilar man och hämtar kraft.

När huvudet sjunkit tilräckligt långt ned är det dags för utdrivningsfasen då kvinnan också ska krysta för att hjälpa till vid utdrivningen. Ofta brukar man säga att man använder samma muskler vid krystningen som när man bajsar. Nackdelen med att tänka så är att man också spänner underlivet viket gör det svårare för babyn att drivas ut. Profylaxgruppen förespråkar istället att man fokuserar på de övre musklerna i mellangärdet, samma muskler som spänns när man säger k-k-k. Krystningen går t.e.x. till så att man från halvliggande ställning kurvar upp kroppen genom att skjuta fram axlarna, böja ner hakan och lyfta överkroppen lätt som en mini-situp samtidigt som man andas in djupt och sedan håller andan och trycker på med övre magmusklerna. Man håller kvar trycket i magen medan man byter luft ett par gånger och fortsätter krystningen.

Profylaxgruppen fokuserar också på användandet av mentala målbilder att använda sig av när förlossningen känns jobbig, samt att partnern fungerar som en aktiv coach för att stödja den blivande modern under förlossningen och hjälpa henne att andas på rätt sätt.

Det kändes bra att kursen tog upp konkreta saker som kan användas som stöd, samt att partnern också får lära sig andningsteknikerna för att kunna leda kvinnan i hennes andningsarbete.  Det var mycket av innehållet i den här kursen som man hade önskat ingått i den obligatoriska föräldrautbildningen.  Vår kursledare från profylaxgruppen hette Nadja och var mycket lyhörd öppen och entusiasmerande som kursledare.

När man pratar om slemproppen i dessa samanhang, syftar man normalt inte på den blivande fadern. Utan det handlar om lite blod / slem som kan sitta i anslutning till livmodermunnen. Idag på morgonen noterades en liten blodblandad flytning, vilket även om det var mycket litet skulle kunna vara den beryktade slemproppen. Normalt släpper denna några dygn eller timmar innan själva förlossningen, men det kan också dröja upp till 3 veckor tills barnet föds. Även delar av slemproppen kan lossna och den kan också återbildas. Det blev iaf. ytterligare ett telefonsamtal till förlossningsavdelningen, men då allt annat är i sin ordning vidtogs inga åtgärder. Men det blev ytterligare ett litet varsel om att det inte är så många veckor kvar nu.

Idag är det 1 månad kvar till beräknat födelsedatum. Vilket betyder att det är helt normalt att den föds alltifrån 2 veckor till 6 veckor från dagens datum. Enligt statistiken är det 5% chans att den föds på det beräknade födelsedatumet.

Nu har vi packat ner lite saker i en väska som kan vara bra att ha med på den framtida förlossningen. Det enda som verkligen behövs är kanske blodkortet som den blivande modern fått på tidigare graviditetskontroll och id-kort samt patientjournal om den inte erhålls digitalt mellan avdelningarna, vilket den oftast gör nuförtiden. Utöver detta packade vi ner två babybodies, två cd-skivor, videokamera och tofflor. Vi får väl fylla på lite efterhand med annat vi vill ha med, för förhoppningsvis dröjer det några veckor än, då planerat födelsedatum inte är förrän 17/3 2008.

uppdatering. Fler tips.

På onsdagkvällen var vi och tittade på det bildspel som förlossningsavdelningen i Västerås visar för blivande föräldrar. De gör det istället för besök på avdelningen då dessa besök ansågs störande. Vi fick en bra bild av de olika avdelningarna och vad man ska tänka på. Den blivande modern bör kontakta förlossningsavdelningen om man har regelbundna värkar som varar ca 60 s med ca 3-4 minuters mellanrum eller om vattnet har gått, mamman blöder eller om man av någon anledning känner sig orolig. Anledningen till att det är bäst att den blivande modern ringer är att barnmorskan kan höra mycket utifrån andningen hur värkarna kommer. Inte mycket den blivande pappan behöver göra alltså. Förutom att vara ett stabilt stöd, vilket inte är så lite. Men i jämförelse med den blivande moderns uppgift så är det lite skillnad.