Benjamin

När det skulle handlas mat ville båda barnen sitta i barnstolen på kundvagnen, så det blev till att ta två kundvagnar. Då behövdes också två mynt för att låsa upp kundvagnarna. När pappan plockar upp det andra myntet ur plånboken säger Benjamin:

-Du hade en peng till. Pappas pengar tar aldrig slut.

-He he. Jodå, det kan de visst göra.

- Nej för han har kortpengar också. Kortpengar tar aldrig slut.

Kanske dags för en lektion privatekonomi snart och förklara att det krävs en inkomst och går åt pengar även om man handlar med kreditkort.

Men det är ju ok så länge han är 3 år.

Det är värre med en del som är med i tv-programmet lyxfällan och som inte verkar ha lärt sig det.

Benjamins pappa förklarar för Benjamin att det ska vara loppis.

Då kanske du kan ha ett eget bord och så kan du sälja saker som du inte vill ha längre och så kan du få pengar för dem.

Och så kan du bestämma hur många kronor du ska ha för sakerna. Då kanske du vill ha en krona. Eller två kronor. Eller kanske tio kronor.

B: - Ja och så kan man ha dom på huvudet.

- Hm, jaha. Pengarna?

-Nej kronorna.

Trots att Benjamin normalt bara får oboy på helgen så kan det vara svårt att motstå när han med stora ögon säger. “Jag är lite oboyig”  när han menar att han vill ha oboy. Kompromissen fick bli att han fick obay om han åt upp frukostgröten (10 skedar) och så fick det bli trots att han försökte förhandla ner det till två skedar gröt.

Efter några kalla månader så har det iallafall blivit lite mildare. En lördag i slutet av februari var det t.o.m.  plusgrader och Benjamin kunde bygga snögubbe med sin pappa. Och i rättvisans namn även en snögumma.

På eftermiddagen gjorde Emma i ordning trolldeg åt Benjamin. När han tröttnat på att “dega” stoppar han degen framför näsan och säger:

-Jag bara nosade lite på den.

-Ja, vad luktade den då?

-Trolldeg…

Antingen är det miljöombytet eller så är maten på Kreta ovanligt god för Benjamin har under vistelsen på Kreta ätit med god aptit.

Lite roliga citat från Benjamin när han lite diskret försöker få sin vilja fram:

Det närmar sig läggdags och då det var ett tag sedan middagen frågar hans pappa honom om han vill äta något innan han går och lägger sig.

-Ja

-Vad vill du ha då?

-Glass!

-Nej vi har redan ätit glass idag och det är för sent för glass nu. Du kan få korv.

-Sa du glass?

-Nej jag sa korv.

-Sa du korv eller glass…

Vid ett annat tillfälle åker familjen i bilen och hans mamma börjar nynna på en sång.

Benjamin:
-Du får inte sjunga mamma?
Mamma (Spelar lite stött.):
-Varför får inte jag sjunga.

Tystnad.

Benjamin:
Du får sjunga om du vill mamma…
Väl hemma igen har Benjamin letat reda på sin leksakshammare och kommit på något roligt objekt att hamra på. Dock verkar han ha något minne av att man inte får hamra på vad som helst, så lite förebyggande föräldrabearbetning kan aldrig skada.

-Jag ska hamra på den där.
-Du får inte säga nej.
-Du får säga jo.

Benjamin 2 år och 3 månader. En blivande manekäng kanske.

Nu har nog t.o.m. Benjamins pappa blivit exponerad av för mycket barnprogram från SVT. För när han läste nyhetsrubriken Balibombare dödad i Indonesien undrade han vad det kunde vara för en bolipompare och vad denna gjorde där.

Benjamin verkar trivas bra på dagis. Men som tur är brukar han bli glad när han ser att man kommer. Men någon gång, trots att han blivit hämtad kl. 5 som sista barn, har han börjat gråta och sagt “leka mera, leka mera” när vi gått därifrån. Kanske dagispersonalen tror att vi inte har några leksaker hemma, men det kan jag säga finns en hel del. Är nog dock bara uppbrottet som Benjamin tycker är tråkigt får efter några sekunder är han glad igen.