Att Benjamin börjar gråta ibland när mamma eller ibland t.o.m. pappa går sin väg är väl ganska naturligt för hans ålder. Dock kändes det som att uttrycket gick lite till överdrift när han häromdagen, sittandes vid köksbordet, tittar ut genom fönstret och ser en bil backa ut och åka iväg, upprepade gånger säger “hej då bilet… hej då bilet” och börjar gråta.

Som tur var gick även denna sorgsenhet över ganska snabbt, på samma sätt som den brukar göra när mamma eller pappa går sin väg.