Sista heldagen i Aten

Vår sista heldag i Aten får vi en guidning av Bysantinska museet som bl.a har världens största samling av ikoner från 300-talet till 1800-talet. Ermis är otroligt påläst och gör ett bra jobb att guida oss, även om det blir något fragmenterat till en början med två rastlösa och trötta barn, men efter en stund somnar de i famnen på vardera föräldern efter gårdagens sena kväll, så då går det bättre.
På eftermiddagen tänker vi besöka Atens Agora, som var benämningen på torget i antika grekiska städer och som användes som marknadsplats eller allmän mötesplats.
Dock blir Emma bestulen på sin handväska i hissen i metron av ett gäng zigenare eller romer. Vi märker båda att något är fel redan i hissen men även då vi konfronterar dem så fort vi märker att väskan verkligen är borta kommer de undan. Man blir ju lite ställd också och är ju inte så lätt att kroppsvisitera dem hur som helst. Speciellt inte ett helt gäng zigenare. Som tur är var inte passet i den väskan iallafall.

Så istället för Agoran så blir det ett besök på polisstationen, vilket också är en upplevelse. Stationen ligger i ett nedgånget kvarter och lokalerna är inte särskilt fräscha. Allting verkar lagras i stora mappar eller pärmar och allt verkar väldigt ineffektivt. Efter någon timmas väntan så får vi iallfall komma in. Eller iallafall en av oss. Medan den andra får vänta utanför med barnen. “It is not safe for them in here. We have prisoners in here” säger handläggaren och pekar mot en avskild nedsläckt del av rummet. Och mycket riktigt, där sitter en handfull mer eller mindre utslagna lodisar och knarkare. Någon ligger ner, en annan hänger med huvudet och några äter någon sorts mat som de verkar ha fått.
Hur som helst så får vi först fylla i en ansökan på papper. Därefter så skriver handläggaren in den på sin dator. Sedan skriver han ut ett exemplar och vi får skriva under. Dock har vi inte Emmas passnummer med oss, så det får vi komma tillbaka och lämna senare.
På kvällen äter vi en god grekisk middag, där man beställer in tallrikar med olika varmrätter och där alla kan ta lite av den rätt man vill ha. Vi hinner med en liten shoppingtur efter det också. Affärerna stänger inte förrän kl. 21.
När vi kommer tillbaka till hotellet är Benjamin fortfarande vaken. Genom glasdörren till hotellets restaurang står en flicka i hans ålder och ler. Han ler tillbaka. De vinkar till varandra. Dörren öppnas och de går leende fram och känner på varandra. De kramas. De dansar. Alla runtomkring ler. Benjamin får en puss och ger en puss tillbaka och de kramas igen innan det är dags att åka upp med hissen.

Kommer han att glömma denna flicka eller kommer han om 15 år att själv åka till Grekland för att leta upp henne. Med denna bild som sin enda ledtråd.

Leave a Reply