En morgon i bilen kommer det på tal att barnen varit hos mormor och morfar dagen innan.
Natali utbrister:
-Mormor lukta gott.
Benjamin hänger på:
-Men du luktar godast.
Nu börjar Natali ana oråd. Även om syskonkärleken brukar vara stor så när Benjamin säger något om Natali brukar det vara något lurt och ofta inte alltför smickrande t.ex. att Natali är dummast, så hon kontrar direkt.
-Nej du luktar godast.
Men Benjamin kontrar tillbaka
-Nej du luktar godast.
Och så fortsätter konversationen i baksätet medan föräldrarna i framsätet får sig ett gott skratt.
Även om Natali har ett ovnligt bra ordförråd så har hon inte helt koll på gramatiken och ordföljden, men huvudsaken är ju att man förstår vad hon menar. Såhär lät konversationen imorse nu när Natali närmar sig 21 månader.
En dag när vi satt ute och åt kommer en bil och stannar vid postlådorna och man ser på håll en person kliva ut:
Natali: -Morfar!?
Pappa: – Nej det var nog inte morfar, det var nog en granne.
Natali: – Granne!?
Några dagar senare sitter vi på Sibylla med utsikt över parkeringen. En bil stannar och en man kliver ut.
Natali: -Morfar!?
Pappa: Nej det var nog inte morfar…
Natali: -Grannen!?
Pappa tycker inte vidare utläggningar behövs så säger: -Ja det kanske var en granne…
Natalis storebror Benjamin räddar situationen: -Men vems granne var det…
Pappa ska ta med barnen från bilen till vagnen. I bilen ligger både ett par rosa och ett par svarta fingervantar till Natali. Pappa sätter Natali i vagnen och ger henne de rosa vantarna.
N – Nej, andra.
P – Jaha, vill du ha de svarta istället?
N- Ja. Klart.
Jaha, bra att man vet vad man vill iallfall. I detta fallet gick det ju tom lätt att lösa.
Natali har länge varit duktig på att säga till när hon ska gå på toa. Oftast stämmer det men ibland säger hon “Toa” bara för att få lite uppmärksamhet, för då brukar det vara någon som kommer medetsamma.
Ibland blir det dock lite krockar.
Natalis mamma ringar Natalis morfar samtidigt som hon har hand om Natali. Medans mamman väntar på att komma fram påkallar Natali uppmärksamheten genom att säga “Toa”, varpå konversationen när Natalis morfar lyfter luren inleds med:
-Hej det är Emma.
-Behöver du gå på toa?
Men det var tydligen inte bara för att stjäla uppmärksamheten som Natali uttalade sig för när Natalis pappa ryckte in och hämtade pottan och satte sig där så kom det lite kiss.
Natali har länge kunnat säga Mamma och Pappa och t.o.m. Emma (Imma) och Benjamin (Bemin) och nu har hon också börjat namnge sig själv som Natl eller möjligen Natel.
Natali är en väldigt go duktig och glad tjej som snart är 14 månader. Med tidig toaletträning så avklarar hon de flesta toalettbesök på pottan, iallafall om man sätter henne där då och då, även om hon kan säga till när hon är nödig också genom att säga “tsss – tsss” vilket hon dock gör ibland även utan att vara nödig.
Hon verkar förstå det mesta man säger (nåja) och svarar med mm eller nee om det är något hon vill eller inte inte. Hon snappar upp fler och fler ord och är duktig på att härma även om det inte blir exakt likalydande. Om man t.ex. säger stjärna och pekar på en stjärna så härmar hon “ärna” “ärna” Andra användbara ord är “elpa” om det är något man ska hjälpa henne med eller ärdig om hon är färdig med något.
Teckenspråk använder hon inte så mycket men några tecken har hon behållit t.ex. tecknet för att dricka.
Annars är ju favoritordet “mamma” som hon säger alltsom oftast men pappa kan också komma till användning ibland och “min min” är favoritbrorsan Benjamin.
Redan innan Natali fyllde 1år så hade lyckades hon resa sig några gånger utan stöd, men sedan tyckte hon det var säkrast att hålla sig nära marken om det inte fanns något att hålla i.
Men så strax efter att hon blivit 13 månader så var hon redo att gå och när hon väl börjat så gjorde hon snabbt framsteg vilket hon stolt visade upp för släkten i Östersund.
Begravningen av sin mammas farfar sov hon sig dock igenom, vilket alla verkade nöjda med.
