Även om Natali tidigt kunde göra sig förstådd så är det inte alltid som uttrycken är helt grammatiskt korrekta. Men liksom för Benjamin så är uttrycken ofta så söta att man knappt vill rätta till dem.
Hon gillar t.ex. mackorna bäst när det inte är kanter på dem så då säger hon:
-Jag vill ha en macka utan med kanter.
Och visst förstår man vad hon menar.
Natali leker med utklädningskläderna när pappa kommer.
Hon har tagit på sig pepparkaksbyxorna och står med pepparkakströjan i handen.
P – Oj är du en pepparkaka?
N – Nej, snart är jag pepparkaka.
Natali funderar lite.
N – Jag är pepparkaksdeg.
På shoppingturen blir det punktering på bilen.
Pappan får byta till reservdäcket medan mamman tar barnen till närmaste restaurang.
När pappan ansluter frågar natali:
– Har du lagat däcket nu?
P – Ja, jag bytte däcket?
N – Men vems däck?
Ofta handlar dialogen mellan Natali och Benjamin om vem som ska ha en viss leksak, men ibland så visar sig syskonkärleken.
En dag lät konversationen:
B: – Jag älskar dig Natali.
N: Och jag älskar morfar.
B: Det gör jag med.
I helgen var jämnåriga kusinen på pappas sida på besök.
Vid frukostbordet börjar kusinen nynna på Astrid Lindgrens sång Lille Katt…
Kanske för att tallriken hade Emil-motiv.
Så kommer hon in på “Lille jag…” och ser Ida på tallrikskanten och utbrister förvånat;
-Där är jaget!
Vid en promenad med barnvagnen möter vi en cyklist som Natalis pappa hejar på, som man gör på landet.
N – vem du heja på?
P – cyklisten…
N – grisen?
P – nej, cyklisten… Som cyklade…
N – varför cykla grisen?
Att det kommit lite snö hindrar ju inte att man kan leka lite i sandlådan. Eller snölådan kanske man ska kalla den.
Natali går fram till frysen efter maten.
N – Lass lass!
M – Nej det blir ingen glass nu.
N – Årta?
M – Nej vi har ingen tårta.
N – Aka aka!
M – Nej ingen kaka heller.
N – Anan?
M – Ja lite banan kan du få om du vill…