(Födelseberättelse skriven av pappan)

Redan ganska tidigt under graviditeten kände den blivande modern av en del sammandragningar.
När beräknat födelsedatum närmade sig blev de mer frekventa men fortfarande för svaga för att sätta igång någonting. Trots att barnmorskan på undersökningarna konstaterade att huvudet låg fixerat långt ner.
Så dagarna efter beräknat födelsedatum gick, med oregelbundna sammandragningar, men så den 19/8, fyra dagar efter beräknat födelsedatum så började de (äntligen) kännas av ordentligt.
Vid 16:00 tiden på eftermiddagen så ringde Emma till Benjamins mormor och sa att nu var det nog på gång och att vi nog skulle komma att lämna Benjamin där under kvällen.
Samtidigt började pappan i familjen att steka lite pannkakor, samt satte på Emma tens-apparaten som ger smärtlindring genom elektrisk stimulering.
Värkarna fortsatte, men med tens-apparatens hjälp kändes de genast mycket lindrigare.
En stund senare ringer Emma till förlossningen och säger att hon har regelbundna värkar och att det nog är dags att komma dit.
Hon får beskedet att vi är välkomna men att vi nog kan ta det ganska lugnt.
När pappan stekt några pannkakor till och några av dem t.o.m. blivit uppätna så packar familjen ihop sina saker och åker och lämnar av Benjamin.
Den korta sträckan till och från bilen går inte så fort, då Emma stannar och djupandas med jämna mellanrum, en teknik vi lärt oss på profylaxkurs. Det är iaf. ett tecken på att det är riktiga värkar.
Att man inte kan gå, under tiden som de pågår. Men nu börjar värkarna göra ordentligt ont också.
Om jag inte är öppen mer än då jag kom in vid förra förlossningen vill jag nog ha epiduralbedövning iallafall säger den pustande mamman mellan värkarna.
Du är nog ännu mer öppen denna gång, säger pappan, mest för att säga något stödjande, men han anade inte hur rätt han hade.
Väl framme på förlossningsavdelningen så får Emma ställa sig på vågen och sedan in på ett förlossningsrum. Emma ombeds gå in på toaletten och lämna urinprov, medan barnmorskan skriver in
uppgifterna på datorn och Pappan letar fram legitimationen ställer iordning sakerna.
Inifrån toaletten hörs:
-Jag kan inte kissa…
-Inga problem säger barnmorskan, varpå det hörs ett bröl inifrån toaletten.
-Trycker det på nedåt? frågar barnmorskan.
Mamman får ytterligare en krystvärk och inte långt därefter så börjar barnets kalufs titta fram mellan benen.
-Nu kommer bäbisen här säger barnmorskan. Jag ska nog ta på mig ett par handskar säger hon, samtidigt som hon larmar efter förstärkning.
Men handskarna hinner hon inte få på innan det är dags att ta emot barnet.
Ytterligare två sköterskor kommer in.
-Här har vi förlossning på toaletten säger barnmorskan när de kommer in.
-Ah en tårtförlossning säger en av dem glatt, för tydligen är det så här att man ska bjuda på tårta om man inte hinner få på sig handskarna innan barnet kommer.
Modern får barnet i famnen och får sätta sig på toaletten.
Moderkakan glider ut lika lätt, men som tur är sitter den fast i navelsträngen, annars hade den riskerat att åka iväg till reningsverket vid nästa spolning.
Fadern kommer på att det kan vara läge att plocka bort tensapparaten som sitter med plattor på moderns rygg. Dock glömmer han att stänga av den först, så han får en stöt. Men det gjorde inte så ont. (Allting är ju relativt)
Sängen kommer rullandes så att modern kan få lägga sig och så börjar den, för sköterskorna lite mer normala rutinen med att ge k-vitamin och skriva in  födelsetiden till 18:34 den 19/8 etc.
Och först nu hinner vi med att se att det var ett flickebarn som föddes.
Modern får av sig kläderna och bäbisen får lägga sig tillrätta på bröstet och pappan får klippa navelsträngen.
Efter att modern fått duscha och familjen lugnat ner sig lite, så blir det vägning och mätning.  4435g vägde den 50 cm långa flickan.