Archive for March, 2010

2-års kalas

Saturday, March 20th, 2010

Lördagen efter 2-årsdagen firades Benjamin med Kalas. Bl.a. mor och farföräldrar och de två närmast jämngamla kusinerna med familj samt en dagiskompis var och firade och det bjöds på våfflor och tårta.

Benjamin 2år

Thursday, March 18th, 2010

De som läst underubriken till denna blogg borde ha listat ut att  Benjamin fyllde 2 år den 18:e mars.
På ett sätt känns det som dessa två år gått väldigt fort, men samtidigt känns det väldigt länge sedan som Benjamin inte fanns med i familjen. Likaså har det varit 2 ganska krävande år, men samtidigt alldeles underbara.

För mycket bolibompa?

Wednesday, March 10th, 2010

Nu har nog t.o.m. Benjamins pappa blivit exponerad av för mycket barnprogram från SVT. För när han läste nyhetsrubriken Balibombare dödad i Indonesien undrade han vad det kunde vara för en bolipompare och vad denna gjorde där.

Busväder

Sunday, March 7th, 2010

Ett ord som Benjamin har lärt sig är “busväder”. Först kom han i kontakt med det i bilderboken “min första bok om fjällvandring” där det är en bild på vandraren och hunden i vinande motvind. Sedan en av vinterns vintrigaste dagar när Benjamins pappa säger åt mamma att köra försiktigt, då det stod i tidningen om många som hade fastnat i busvädret, så upprepade Benjamin glatt. ” Fast i busvädret” då de var ett ord han kände igen ifrån pekboken. Och så en dag någon vecka senare när vi sitter och äter frukost, och snön yr utanför fönstret pekar han och säger “Där är den”. Hans föräldrar tittar ut och frågar. Vilken då?    – Busvädret.

Nu verkar dock busvädret ha släppt sitt grepp om Sverige och vi kan njuta av lite vackrare vinterdagar. På lördagen blev det t.o.m. en skidtur med Benjamin åkandes på pappas rygg, vilket han fortfarande uppskattade.

Kul på dagis

Sunday, March 7th, 2010

Benjamin verkar trivas bra på dagis. Men som tur är brukar han bli glad när han ser att man kommer. Men någon gång, trots att han blivit hämtad kl. 5 som sista barn, har han börjat gråta och sagt “leka mera, leka mera” när vi gått därifrån. Kanske dagispersonalen tror att vi inte har några leksaker hemma, men det kan jag säga finns en hel del. Är nog dock bara uppbrottet som Benjamin tycker är tråkigt får efter några sekunder är han glad igen.